Hur kommer det sig att du är med i Akademiska kapellet?
Jag började spela i Akademiska kapellet hösten 2017, ett år in i mina studier. Hela det första året i Lund saknade jag musiken och att få spela tillsammans med andra, något som jag gjort sedan jag började spela som liten. En onsdagskväll gick jag på promenad i Lundagård och hörde en orkesterrepetition från de öppna fönsterna på Odeum, ren lycka! Senare fick jag reda på att det var just AK som hade repeterat och jag skickade in min ansökan om att få vara med.
Vad är det roligaste med att spela i Akademiska kapellet?
Det roligaste är att vår dirigent Patrik har så mycket förtroende för oss som orkester, trots att de allra flesta är amatörmusiker som pluggar till helt andra yrken så får vi ändå spela riktigt spännande och komplicerade stycken. Det är också väldigt roligt att få träffa andra som gillar att spela och snacka musik, och orkesterns medlemsförening brukar anordna mysiga aktiviteter och sittningar varje termin.
Vad saknar du mest i Corona-tider och hur håller du igång ditt spelande?
Jag saknar allra mest att träffa mina vänner i orkestern, att känna vår gemensamma spelglädje och pirret inför konserterna. För att hålla igång spelandet har jag letat upp inspelningar på Spotify av de verk vi spelat tidigare, och spelat med i cellostämman lite grann. Det är dock inte alls samma sak som att faktiskt få sitta mitt i en symfoniorkester och spela på riktigt.
Vad är det du ser mest fram emot när konsertverksamheten drar igång igen?
Jag ser fram emot nya utmaningar och att få mer inspiration i mitt spelande. Och pirret, när vi spelade i Domkyrkan (se bild) var jag så nervös att jag fick lägga ifrån mig stråken för att inte tappa den i golvet i väntan på att klockorna skulle ringa klart så att vi kunde börja spela! Härliga, nervösa tider!
FAKTA
Studieämne: Studerar Freds- och konfliktvetenskap vid Statsvetenskapliga institutionen.
Ålder: 24 år gammal
Instrument: cello
Favorittonsättare: Gabriel Fauré
Favoritstycke: Anton Bruckners Symfoni nr. 4 i Ess-dur