Vad är Lund Contemporary för något?
Det är en biennal för nutida konstmusik som Odeum arrangerar tillsammans med flera samarbetspartners. Vi har tidigare genomfört festivalen både 2017 och 2019 och båda upplagorna blev stora publiksuccéer med ungefär 1500 besök vardera. Dessutom var responsen mycket positiv från alla medverkande, så det var självklart för oss att göra en ny satsning nu till 2021. Pandemin har förstås tvingat på oss en del förändringar, men grundupplägget kvarstår: ett spännande program, bland annat med cirka 15 uruppföranden, både av professionella tonsättare och av kompositionsstudenter från Musikhögskolan.
Kan du berätta hur de rådande omständigheterna har påverkat festivalen?
In i det längsta hade vi hoppats kunna genomföra festivalen, om än med begränsad publik – åtminstone de evenemang som inte hade väldigt många medverkande. Men när det blev uppenbart att den andra coronavågen skulle dra ut på tiden fick vi hitta alternativ. Nu har delar av programmet spelats in och publicerats i videoformat på Odeums hemsida och sociala medier medan vi håller alla tummar att vi kan genomföra resten av festivalen i början av sommaren – med så stor publik som pandemiläget tillåter då.
Hur är planerna för festivalen ur ett långsiktigt perspektiv? Och kommer Lund Contemporary-konserter också att kunna höras digitalt i framtiden?
Vi planerar såklart att fortsätta med vår festival vartannat år! Jag tycker att vi med Lund Contemporary har hittat något att bidra med till Lunds musikliv som inte riktigt funnits i staden tidigare – en tydlig plattform som fokuserar på samtida konstmusik och förenar många aktörer i musiklivet. Det finns också ett tydligt bildningsperspektiv i detta då nutida konstmusik är relativt okänt för många grupper. Huruvida vi fortsätter med digitalt publicerade konserter är för tidigt att säga. Å ena sidan kan det vara ett sätt att nå fler människor än de som kommer till konserten, å andra sidan kan en digital konsert aldrig fullt ut ersätta en live-upplevelse – det har blivit smärtsamt tydligt under pandemin. En proffsig videoinspelning är också förenad med ganska stora extrakostnader.
Förutom att vara konstnärlig ledare för Lund Contemporary är du ju också tonsättare, eller hur?
Det stämmer, och det var väl mycket därför som jag för fem år sedan fick uppdraget att starta upp Lund Contemporary. Jag har studerat komposition vid Musikhögskolan i Malmö, där jag tog min masterexamen 2015, och också under en kort period på Conservatoire National Supérieur i Lyon. Sedan dess frilansar jag som tonsättare vid sidan av mina anställningar på Odeum. Jag har skrivit flera orkesterverk, kammarmusik och även ett par stycken med elektroakustiska inslag och fått musik framförd av flera professionella orkestrar, både i Sverige och i utlandet.
Du har också en bakgrund i Akademiska kapellet?
Ja, jag har spelat fiol sedan jag var fem år och var faktiskt med i ”Kapellet” i hela tio år, från 2007 till 2017. Tre höjdpunkter från tiden i orkestern var de långväga turnéer som vi gjorde, två till USA och en till Kina. På den första USA-turnén framförde vi dessutom en tubakonsert som jag komponerat. En annan otroligt häftig upplevelse var när vi 2008 faktiskt konserterade i Berlinfilharmonins stora sal. Det är nog inte många amatörviolinister som kan säga att de gjort det. Alltsammans är verkligen minnen att bära med sig för livet!
FAKTA
Roll på Lund Contemporary och Odeum: Konstnärlig ledare och producent för festivalen samt Odeums inspicient, med ansvar för bland annat notarkivet och instrumentsamlingen.
Ålder: 32 år
Favorittonsättare: Det är närmast omöjligt att svara på. Som tonsättare har man väldigt många inspirationskällor och hur många jag än nämner så kommer jag tvingas utelämna någon. Bland mer sentida tonsättare har jag varit mycket influerad av György Ligeti och hans mikropolyfoni. Även exempelvis Witold Lutosławski och Allan Pettersson har inspirerat mig. På fritiden lyssnar jag gärna på senromantisk orkestermusik av Richard Strauss eller Gustav Mahler. Sedan kommer man aldrig undan de historiska giganterna Bach och Beethoven. Hos dem finns ett slags kompositionsmässig ”allmängiltighet” som är svår att överträffa.
Favoritstycke:
Den här frågan är ännu svårare än den föregående, så det blir ”pass” på den.